martinakoden

100 kvinnor våldtas i dag. En var fjortonde minut (läste jag precis här http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/carinabergfeldt/article19083713.ab).

"Amen inte i Sverige väl?!" frågade kollegan.

Jodå.

I Sverige.

Många av dom kommer inte att anmäla.

Kanske för att en själv var karatefull, eller för att han var det, eller för att en till och med tycker synd om aset, eller för att en är kompisar/jobbarkompisar/grannar/släkt etc etc.

Många av dom där 100 kommer tänka: "Ingen kommer tro mig. Han kommer ändå inte att fällas. Det är ingen idé."

Väldigt många fler än 100 kommer att utsatt för andra typer av sexuella övergrepp.

Många kommer att tänka: Hände det där? Hade han verkligen handen innanför min klänning just precis alldeles nyss? Vaknade jag verkligen av hans flås i mitt öra? DET. DÄR. HÄNDE. INTE.

Jag har låtit bli att berätta för er, av oklar anledning, men det här är min blogg.

Jag skriver vad fan jag vill här.

Jag är en jättevanlig mamma, jag har jobb, högskolepoäng, Volvo, hund, jag har tjänat egna pengar sedan jag tog studenten, jag har journalistexamen, jag packar dagisväskor och jag har blivit sexuellt ofredad.

Och: jag har anmält.