Hänt i veckan etc etc.

Alltså, här händer så jävla mycket nu. Till exempel har jag bytt jobb! Börjar torsdag. Konkurrerande tidning.
Jojo, chefens min - hade inte gjort nåt om man haft tillfälle att spela in den eller så.
Ni må tro att jag är lycklig. Det blir så dålig stämning om man pratar lön och sånt men jag kan säga att det går bra nu (har jag provocerat ihjäl er nu? Bra!).
Det är ett mammavik men jag är skitglad och peppad i alla fall.
Jag kommer inte att dra nån inofficiell version här, men det var skönt att sluta, så mycket kan jag säga.
 
Vidare ska jag in på återkontroll efter operationen i våras, på tisdag. Hoppas att jag får ha livmoder och så kvar. Tänker på detta http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=5957618 - (kvinna tvingades operera bort livmodern efter miss.)
Men jag vet inte, det verkar ju bara bli ett barn gjort här i alla fall så är det bara det så kan dom väl i princip blåsa ut hela skiten där inne, antar jag.
 
Japp, mitt barn verkar bli något så fruktansvärt som ett ensambarn.
Ensambarnsmammor kommer på samma plats som heltidsheroinisterna i VM i Moderskap. Jo, jag säger moderskap för Niklas får typ aldrig, jag repeterar, ALDRIG frågan om vi VERKLIGEN BARA SKA HA ETT BARN??????????!!!! (underförstått: RING SOC NÅN!) och om nej varför, och "men det är ju så syyyyynd om ensambarn!".
Pappor är fredade, mammor öppet mål.
Sjukt att folk vågar ifrågasätta detta, själv hade skämts till Långbortistan om jag hade gått på och den andre bara: "Jo vi har försökt i fem år men det tar inte..."
Ska nog köra den nästa gång, hehe...
 
Nog om det. Var vi?
 Jo, jag ska på återbesök på tisdag. Dom ska väl gräva runt lite inside... eller nåt. Hoppas att dom inte har missat nåt och att jag har utvecklat cancer, tror jag skulle passa svindåligt i flint. Jag orkar fan inte opereras igen heller.
Eller det orkar jag ju om jag måste men jag kommer gnälla sjukt mycket hela tiden.
Det är så himla ovärdigt att bresa opp sig och sövas ner... nej fan, usch, be en bön eller nåt för att skiten är borta nu. Eller håll tummarna om det känns mer naturligt än bön för min muttisch.
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: