Saknat mig?
Det är ett jävla tag sen nu. Men jag är samma fortfarande, ni läser en blogg av den vanliga Martina. Jag heter fortfarande Martina Josefin, har en kille som heter Niklas och en förstfödd (enfödd) som heter Lars.
Jag bär samma dos av ångest som tidigare, är melankoliskt lagd och säger ord som "stjärtdildo" i diskussioner med min nyhetschef. Jag har världens bästa jobb SOM CHEF PÅ EN TIDNING. Ja, alltså jag är bara chef över mig själv tre dagar i veckan och jag är den enda som jobbar där - men det är faan ingen enkel match. Jag skulle behöva en ledarskapsutbildning, (gärna på solig ort, exempelvis Thailand) för att klara av att mästra mig.
Jag bor kvar i samma trea på Storgatan och jag har inte lärt mig fickparkera.
(Eller högerregeln. Jag kör fortfarande på känn. Får se lite hur länge det håller.)
Här är lite av vad jag har sysslat med den senaste tiden. Ni kan följa mig på Instagram där jag heter martinakoden.
Lasse har placerat bilar i en köksvåg (BARN OCH DERAS JÄVLA INREDNINGSSMAK), jag har sprungit på löpband, gått ut med hunden i pyjamasbyxor, ätit fil med lakritspulver i, uppmanats till: "SEJ RÖVÅLET" (rövhålet är hans bästa nyord från 2014, han säger det hela tiden men helst i affären eller andra ställen där okända kan ringa soc för mindre).
Lasse kan numera skriva och läsa, om jag är mallig över det? Skojar du. Han är en jävla Einestein kan jag be att få tala om. När andra kids ligger i böghög och slåss så tänderna ryker sitter mitt välkammade och filar på ett bidrag till Nobelpriset i litteratur. Eller om han börjar med Augustpriset, jag har inte lyssnat så noga.
Jag har också druckit kaffe i en blå soffa. Om man kan vara kär i en soffgrupp - då är jag kär i våran.
Asså satan vad bilder är det på Lasse på min Instagram? Det får vara slut nu. Han får skaffa en egen.
Hur som helst så har jag firat jul och nyår med Hulken (vi är inte så noga med klädkod och sånt i vår familj), Lasse har ätit Piggelin fast det är minusgrader, jag har använt pormaskplåster till INGEN nytta (jag ser fortfarande ut som en dalmatin: vit med svarta prickar, oh denna MILF), jag har stekt raggmunk och satt Steven Gerrard i julpyntet.
Tydligen så använder vi Sportbladet som tallriksunderlägg i vår familj (väldigt fashion), jag har sett en sönderriven Mera och tog det personligt. Jag åt knäckebröd med skinka och senap en kväll på jobbet och tappade öronsnäckan i senapen. Det såg ut som öronvax. Jag slickade av det - och fick med en smula öronvax. Vi var i kyrkan och tittade på Hultsfreds lucia och Lasse höll för öronen när prällen pratade så nu hamnar han i helvetet, det vet man ju.
Ja... det var väl typ allt. Alles.
Härligt att få läsa här igen! 😃