martinakoden

Jag räknar ner nu. Snart snart.

Vaknade med sprängande huvudvärk - och är det något jag aldrig haft problem med så är det huvudet. Bortsett från mina psykogrejer dårå, men rent fysiskt snackar jag nu. Troligen en kombination av för lite kaffe och stress. Jag har svinmycket att göra innan vi åker måndag kväll och innan dess ska jag hinna gå på klassåterträff/jubileum och vara full dessutom.

Jag har blandade känslor. På ett rent pubertalt sätt så bara måste jag hata det, samtidigt som jag tycker att det är kul.

Blir det massa penismäteri åker jag hem, det har jag bestämt. Alltså palla sitta och prata om nåns jävla villa eller jobb som förman (förmän är ALLTID de värsta, Vd:ar och höga chefer vet hur man för sig). Är det två saker jag hatar på sammankomster så är det 1. förmän 2. folk som vill prata journaliiiiistiiik.

Så fruktansvärt ointressant. Jag vill veta vettiga saker, som hur man resonerar på frågan "om du var tvungen att välja att ha en skitstor kuk i pannan, eller en liten på varje finger, vad skulle du välja då?" och liknande.

Fick förresten ett svinbra tips en gång. Om man är på typ cykelfest och nån frågar vad man jobbar med ska man svara arbetslös. Då slipper man prata jobb på hela kvällen. Han som tipsade upplevde dock att han inte behövde prata alls, han hade ju inget jobb så vad fanns det att prata om?

Så extremt tragiskt. Jobb, pengar, villa... usch fy fan. Äga äga äga. Den som äger mest vinner.

Nja. Jag säger som farfar: "En får inge mä sä i kista ändån!"

Vill leva så. Måste bli fri från ägandebojarna. Måste sluta handla så jävla mycket.

 

I alla fall då. Har skitmycket att göra. Först ge Lasse frukost. Sen packa. Huvudvärken får fasen släppa snart.