martinakoden

Jag börjar fatta nu att det bara är typ lite över en månad tills vi drar. Lite trögfattat tänker ni, för jag har ju tjatat om det här i bloggen i månader. Men jag menar fatta som i FATTA.

Som i "herregud-vi-ska-snart-åka"-fatta.

"Panik-kommer-pengarna-räcka"-fatta.

Och så vidare.

Just nu känns fyra månader som en JÄTTE-lång tid. Minst som fyra år. Eller fyrtio.

 

Resan kan bli alldeles fantastisk men det kan också bli ett kvartal (och lite till) med monsunregn och rännskita. Pengarna kan ta slut och vi kan tvingas bo i dåliga områden där man förväntas bränna sina sopor på egen hand. Liksom alla grannar. Alltså grannar som bränner sopor, jag hoppas inte att vi hamnar i områden där grannar bränner varandra. Det låter läskigt.

 

Jag beklagade mig för mamma om att jag kommer att kommer komma hem rund som en boll.

Hon lugnade mig med att jag kan lika gärna kan få en tarmparasit och bajsa mig smalare än Kate Moss.

(Okej, precis så sa hon inte, i alla fall inte det sista med Kate Moss. Men typ så. Och det var eventuellt inte tänkt som lugnande fakta.)

 

Jag har börjat fundera lite över packning. Det är ju en hel del som ska med ändå!

Hittills har jag skrivit ner:

Tamponger (får FAN inte glömma det! Niklas skulle köpa tamponger till mig i Saigon och det gick åt helvete. Jag landade i Svedala i en nermensad vuxenblöja. Värdigt.)

Surströmming. "THIS IS TRADITIONAL SWEDISH FOOD!" Undrar om man kan bli utvisad om man bjuder på surströmming? Man får i alla fall inte ha det i handbagaget för flygbolagen. Tur att vi har incheckat bagage den här gången.

 

Slut på packlista.

 

?

Monsunregn?

 

Diarré?